Sonja vill förmedla en gnista av hopp

Från att ha levt i full fart bromsades sångerskan Sonja Aldéns tillvaro upp helt av pandemin. Plötsligt gavs dedikerad tid åt småbarnsliv och nya upptäckter. Men även till att ta hand om den egna själen.

Sångerskan Sonja Aldén lämnar sällan något åt slumpen. Även om hon är lite sen då lämningar av barnen tog mer tid än beräknat, så är hon fullt närvarande när hon dyker upp. Under fotograferingen bjuder hon på sig själv med värme och humor och får sig ett rejält benträningspass för att fotografen Anna ska få till rätt vinklar och hon månar om allt från att ljusen på bordet ska bli snygga till vad som blir finast i bild, varm choklad eller te? Med eller utan halsduk?
– Jag är i mångt och mycket en perfektionist som vill prestera bra. Går jag in för något så gör jag det till 100 procent. Jag vill att andra ska känna att jag gör mitt bästa, säger hon när vi slår oss ner.

I november släppte Sonja Aldén jullåten ”En magisk juletid”, skriven av och med norrmannen Arnfinn Tellefsen. ”Den handlar om det som är viktigt på riktigt. Att få vara nära dem man älskar.”

Vi ses med anledning av att Sonja skulle ha varit solist på Läkarmissionens Sånger för livet-turné som dessvärre blivit framflyttad ännu en gång på grund av de nya restriktionerna.
– Det här är verkligen tråkigt på flera plan, men något gott som kommit ur de här två åren är ju ett ökat mått av tålamod, överseende och flexibilitet. Vi får försöka omvandla frustrationen till förväntan och längtan i stället. Och jag ser jättemycket fram emot när det äntligen blir av, för det blir det.
– Jag är jätteglad över samarbetet med Läkarmissionen. Jag känner mig så oerhört rik efter en sådan turné. Jag tror det handlar om att vi närmar oss kärnan till varför vi är här på jorden, varför vi lever och andas. För vi mår bra om vi får vara till nytta och glädje för andra, och när jag gör den här typen av konserter så känner jag mig väl använd. Det gäller ju även dem som är där och lyssnar. Bara genom att köpa en biljett hjälper de till och det mår man bra av.
Men nu blir det åter en tid av avvaktan på vidare besked och det har varit ett par annorlunda år på grund av pandemin även för Sonja, med tid för både självrannsakan och att låta själen komma ikapp.
Så vem är du i dag?
– Ja, det har man ju hunnit fråga sig lite extra i det senaste och jag känner nog att jag håller på och ömsar skinn. Men just nu är jag kanske extra mycket sångerskan Sonja, efter en lång tid som dedikerad småbarnsmamma. Även om jag har möjlighet att välja hur jag använder min tid mer än vad många andra har, så har jag aldrig haft så mycket odelad tid, så många dagar i veckan med mina barn som just under pandemin. Det har varit väldigt härligt och jag känner mig ännu mer närvarande nu. Mer jordad.
– Tidigare var jag nästan hela tiden lite stressad, med en lätt panik kittlande under ytan. Det snurrade mycket runt mig då. Jag var nog framme och nosade på den där väggen. Så när jag tvingades stanna upp, vilket kom som en tvärnit och en chock i början, så kunde jag efter ett tag se det som en välsignelse. Jag vet inte om jag hade suttit här i dag annars, lika stark och så pass harmonisk.
Men lägger Sonja till, då ska man också komma ihåg att jag kunde permittera mig själv när hela min bransch stängde ner. Vi är två inkomsttagare i hushållet, vi hade en buffert att ta av samt att jag är trygg och trivs i min familj.
– Så är det definitivt inte för alla.

”Jag vill vara snällare mot mig själv så att jag håller längre.” säger sångerskan Sonja Aldén.

Men från att ha levt fullt småbarnsliv ett längre tag, får nu rösten gå på högvarv. För närvarande är det närmast korvstoppning med konserter eftersom många av Sonjas inbokade uppdrag flyttats fram. I julas var det fullt med konserter och tidigt i höstas, när restriktionerna släppte, drog hon ut på miniturnén ”Ett fönster mot ljuset” som hon och eventproducenten Sussi Holm hade förberett sedan början av 2020 utan att veta om den skulle bli av.
– Vi visste inte heller om det skulle gå runt ekonomiskt, men tänkte att när det släpper kommer det behövas musik, så när det öppnade upp var vi reda att åka.
Namnet ”Ett fönster mot ljuset” valdes för att ge sinnebilden av en glimt i mörkret mitt i allt. En tro om att det faktiskt kan bli bättre.
– Alltid när jag skriver musik eller sjunger så vill jag att det ska generera någon form av gnista eller hopp. Att oavsett på vilken plats i livet du befinner dig så ska du få med dig en dos glädje hem.
För att kunna leverera som artist vill Sonja därför alltid vara förberedd, men när hon väl står på scen lämnar hon plats för kreativiteten och intuitionen.
– Det gäller att vila i tilliten. Jag gillar att tala mellan låtarna men då vill jag inte ha ett manus. Jag skriver ner viktiga stolpar, i övrigt vill jag vara i flödet och utgå från stunden. Det gör det mer levande och autentiskt. Då når man längre och det blir mer givande. Men det gäller att våga lita på det.

Sonja bär på en stark gudstro sedan barndomen och ser sig som en person som ständigt söker efter budskap och inspiration i det hon möter.
– Om jag kommer till en ny plats så undrar jag alltid vad som finns att upptäcka och lära mig där. Och även när det händer svåra, jobbiga saker är jag medveten om att allt har flera sidor. Om något är väldigt tungt så tänker jag att det troligen också finns något rikt att vinna. Det går inte alltid att se det så, framför allt inte på en gång, men jag försöker, och det hjälper något oerhört.
Hennes förhoppning är att fler ska kunna orka se pandemin på det sättet. Att den inte ska ha kommit förgäves.
– Vi fick det här i vårt knä och har varit tvungna att hantera det på våra olika sätt, men vad gör vi av det nu?

Sonja menar att det är mycket som kommer upp till ytan när annat skalas av, både sådant vi inte vill ha tillbaka, och annat vi nu kan njuta mer av.
– Bara en sådan personlig sak för mig som att läsa alla fina kommentarer som ibland dyker upp på sociala medier. Jag ser dem på ett annat sätt nu. Efter en konsert har det kunnat dyka upp fyrtio kommentarer med tack som jag läst och blivit glad av, men när det händer nu så börjar jag nästan gråta, för jag känner allt starkare i dag och har som direktkontakt med mitt hjärta. För när jag lyssnar mer på mig själv så hör jag även andra bättre, det går in djupare.
För egen del vill hon därför bli bättre på att även i framtiden vara mer lyhörd inåt.
– Jag vill vara snällare mot mig själv så att jag håller längre. Som att när jag ska iväg på en spelning, se till att boka resan så att jag har en paus innan det är dags. Och att säga nej till vissa grejer även om det går att få in i schemat. Eller ta en sådan sak som tanken med söndagen, att helga den, hur många gör det? För mig är söndagen ofta en resdag, men jag vill se till att ha mer inplanerad ställtid, fler mellanrum.
Sonja bär förhoppningen om att snart få möta alla körer som ska medverka i Sånger för Livet-konserterna och publiken som då kommer.
– Det blir fantastiskt att få mötas igen, men vi behöver vara eftertänksamma ett tag till, visa omtanke och respekt. Vi behöver ta det förtroende vi fått och värna om varandra.

Text: Therese Hedlund
Foto: Anna Ledin Wirén