På centret i Lviv finns lek och hopp

I krigets Ukraina är verksamheten på Läkarmissionens barncenter Children Care Center, CCC viktigare än någonsin. Här får barnen ro och hjälp att lindra många av problemen som kriget orsakar dem och deras familjer.

 

Det sprudlar av aktiviteter inne på CCC, i Lviv i västra Ukraina. Småkillar leker med gosedjur på golvet, från ett intilliggande rum hörs glada rop från barn som spelar pingis. Kriget i Ukraina känns väldigt långt borta, men närsomhelst kan ryska raketer avfyras mot Lviv och barnen måste rusa till skyddsrum. Ibland tjuter flyglarmen flera gånger per dygn. 11-åriga Nastia Makarenko blir alltid lika rädd.

– När jag blir rädd så brukar jag be till Gud eller börja rita. Ibland försöker jag tänka på kul saker som hände innan kriget bröt ut. Då känner jag mig mindre rädd, säger Nastia.

 

CCC slog upp sina portar 2001 som en plats där barn som lever i fattigdom och utsatthet i Lviv får ro, kärlek, läxhjälp och kan delta i olika aktiviteter. Sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, i slutet av februari 2022, är 40 procent av barnen på CCC internflyktingar. Tidigare bodde Nastia med sin mamma och lillebror i Charkiv i nordöstra Ukraina. Staden utsattes för hårda attacker i krigets inledning.

– Vi hörde många höga explosioner och var väldigt rädda. Det var otäckt att sova i lägenheten så vi sov i källaren, säger Nastia.

Familjen var fast i Charkiv i flera dagar innan de fick plats på ett tåg till Lviv. De fick inte med sig mycket mer än kläderna som de bar på sig, men med stöd från Läkarmissionen har CCC delat ut varma kläder och andra förnödenheter till hundratals internflyktingfamiljer. Nastia bor nu med sin familj på ett studentboende.

– Vi bor i ett litet rum och delar kök och toalett med de andra i huset. Det är inte särskilt bekvämt. Det finns till exempel inga sängar på rummet. Vi sover på filtar på golvet, säger hon.

 

Läxhjälp

Nastia har börjat i en skola i Lviv, men trångboddheten på studentboendet gör det svårt att koncentrera sig på läxor. På CCC får hon både läxhjälp och ro att studera efter skolan.

– Jag älskar att komma hit. Framför allt för att rita, men även för att skriva och räkna. Jag tycker om att umgås med andra. Utan CCC skulle jag ha varit uttråkad och inte haft många vänner, säger Nastia.

 

 

Psykologsamtal och konstterapi

16-årige Kyrylo Deriahin och hans sjuårige bror Dima är internflyktingar från Melitopol i sydöstra Ukraina. De har kommit till CCC nästan dagligen sedan våren 2022.

– Jag kommer hit för att träffa vänner och spela pingis. Och så har jag lärt mig lira gitarr här. Det är även kul att vi ofta får besök av olika ungdomsföreningar, säger Kyrylo.

 När kriget startade utsattes Melitopol för kraftig artilleribeskjutning och missilattacker.

– Jag har tappat räkningen på hur många explosioner jag såg och hörde. Vi var fast i Melitopol i en månad innan vi lyckades ta oss till centrala Ukraina. Därifrån tog vi oss vidare till Lviv, säger Kyrylo.

Bröderna bor nu med sina föräldrar i en lägenhet i Lviv.

– Det är okej att bo som vi gör ett tag, men jag saknar vårt hus, mina släktingar och min hund, säger Kyrylo.

Melitopol är i dag, liksom cirka 20 procent av Ukraina, under rysk ockupation. Kyrylo vet inte hur illa förstörd staden är. Läkarmissionen har dock besökt andra områden som har befriats från rysk ockupation. Där är förödelsen omfattande. Människor som har återvänt bor i enkla enrumsmodulhus eller andra provisoriska boenden i väntan på att deras hem ska återuppbyggas. Det kan ta åratal och inget tyder på ett snart slut på kriget. Många av barnen på CCC mår psykiskt dåligt, men de kan prata med psykologer som regelbundet kommer dit. De får även bearbeta sina trauman genom konstterapi. Tidigare tänkte Kyrylo ofta på vad han hade upplevt i Melitopol.

– Nu gör jag det alltmer sällan. Jag tror inte att min lillebror gör det heller, men han blir väldigt rädd när han hör flyglarm, säger Kyrylo.

 

Åttaårige Igor Lylyk (till höger) har besökt CCC nästan dagligen sedan slutet av 2022. På bilden syns även Albert Ishchuk, 9 år, från Lviv

 

"Lekarna är roligast"

De ständiga flyglarmen är inte bara psykiskt påfrestande. De innebär även ständiga avbrott i skollektionerna då barnen måste rusa till skyddsrum. På CCC kan de ta igen förlorad skoltid. Volontärer hjälper yngre barn med läxor och det finns en datasal där tonåringar gör sina hemarbeten. Åttaårige Igor Lylyk, som bor med sin farmor och pappa i en enrummare, hade tidigare svårt att hänga med i skolan. Sedan han började besöka CCC går det bättre.

– CCC är superbra. Jag tycker om allt vi gör här, men lekarna är roligast. Och så gillar jag maten här, säger Igor.

 

Två måltider varje dag

På CCC får barnen två mål mat per dag. Något som är viktigare än någonsin. Det är inte längre självklart för Igor och andra barn att äta sig mätta hemma. Arbetslösheten har ökat och priserna på nästan allt har stigit. De redan fattiga drabbas värst. 16-åriga Ira Krohmal bor med fyra syskon och sina föräldrar i en tvårummare i Lviv. Hennes mamma städar gator och pappan är fastighetsskötare.

 

Som ett andra hem

– Min pappa får inte lika mycket jobb som innan kriget. Ibland får han inga jobb alls. Då måste vi leva på mammas lön och hon tjänar bara 120 euro i månaden. Det går inte att försörja en familj på det, säger Ira.

Ira har besökt CCC sedan hon var sex år gammal.

– CCC är mitt andra hem. Här har jag lärt mig att tro på mig själv och att jag är kapabel att uppnå mina mål. Jag har lärt mig att hjälpa andra och undvika många misstag man kan göra som ung. Jag hade varit en helt annan person om inte CCC hade funnits, säger Ira.

Hennes mål är att fortsätta studera och bli fotograf. CCC: s föreståndare Taras Kobryn blir berörd av hennes ord.

– Vårt arbete fokuserar på att stärka barnen mentalt, andligt och fysiskt. De får lära sig om sina rättigheter, att det finns vägar ut ur fattigdomen och att Gud kan hjälpa dem, säger Taras.

CCC: s föreståndare Taras Kobryn

Alltefter att kriget fortsätter drivs fler människor på flykt och behoven växer. Situationen för internflyktingar och fattiga familjer är extra tuff under vintern. Elen försvinner regelbundet i Lviv. Många bostäder saknar centralvärme.

– Behoven av ficklampor, varma filtar, värmekaminer och varma skor är väldigt stort. Många familjer behöver dessutom hjälp att få mat och hygienartiklar, säger Taras.

 

Vill du stötta vårt arbete i Ukraina?

 

Ge ett matpaket till Ukraina