Din gåva förändrar framtiden!
Tack vare gåvor från främst svenska privatpersoner och företag kan vi driva biståndsprojekt i över 20 länder i tre världsdelar.
Hon må vara en doldis för många, men få har som Marie Berg haft ett lika stort inflytande i att förbättra förlossningsvården i DR Kongo. Och för det utsåg Expressen henne till en av årets kvinnor 2023.
När tidningen Expressen publicerade listan med de 100 kvinnor som utmärker sig under 2023, så var det ett namn som gjorde oss på Läkarmissionen extra glada att se. På plats elva hittade vi Marie Berg, barnmorska och professor i vårdvetenskap vid Sahlgrenska Akademien i Göteborg, men också en av Läkarmissionens huvudmän.
I motiveringen stod det:
I mer än 40 år har hon pendlat mellan Göteborg och Kongo. Tillsammans med Nobelpristagaren Denis Mukwege på Panzisjukhuset utvecklar hon förlossningsvården för kvinnor drabbade av sexuellt våld i krig. Marie Berg förlöser inte bara barn, utan också mödrars egen kraft att läka och leva.
Hur känns det att bli utnämnd till en av årets kvinnor?
– Det är jättekul och beskedet kom en dag då jag verkligen behövde det, så jag blev jätteglad.
Marie och maken Urban, som är läkare, har i 41 år varvat sina arbeten i Sverige och i Kongo. Marie var bara fem år när hon via kyrkans söndagsskola förstod att det fanns barn i andra delar av världen som inte mådde bra. Det väckte en längtan i henne att få göra något för dem som tidigt ledde till en rad strategiska val gällande utbildning, språk och inriktning. När hon var 18 år träffade hon Urban. De blev ihop, men dagen efter fick han panik eftersom han glömt att fråga om hon kunde tänka sig att jobba utomlands.
– Men det var ju ”no problems” för mig, säger Marie och skrattar.
I Kongo sedan 1981
Första resan till Kongo gick julen 1981. Paret som då hunnit få två av sina fyra barn, sändes ut av Smyrnaförsamlingen i Göteborg med lön från Läkarmissionen. Då var de ute ett halvår, sedan blev det två år, och sedan en tredje period på tre år. Och så har det fortsatt.
Från början var det i första hand Urbans läkarkompetens som efterfrågades. Men redan andra perioden fick Marie ansvar för mödra- och förlossningsvården på missionsjukhuset Lemera i östra Kongo.
Mest stolt över kvinnoutbildningen
Det dröjde inte länge förrän hon började klura över hur hon kunde hjälpa kvinnor på längre sikt för att få ner mödra- och barnadödligheten. Det var då tanken på kvinnoskolor väcktes, som hon startade 1989.
– Kvinnoskolorna är det jag är mest stolt över. Att stödja kvinnors kunskap kring hur man lever hälsosamt och hur kroppen fungerar, inklusive reproduktion och sexualitet, är det bästa preventivmedlet för att få ner barnafödandet.
Kvinnoskolorna drevs av kyrkorna och bestod av kurser som handlade om alfabetisering, livskunskap, ekonomi, hygien men även om latriner, odling och näringsriktig mat.
– I tillägg till det startade vi efter ett år en ettårig lärarutbildning dit kyrkor skickade kvinnor att utbildas till lärare, för att i sin tur starta upp kvinnoskolor i sin hemkyrkas regi.
Dr Mukwege och Panzisjukhuset
Det var på Lemera Marie lärde känna doktor Denis Mukwege. Han reste dock iväg för sin specialistutbildning i Frankrike men väl tillbaka igen blev han både en kollega och vän till paret. Redan då pågick samtal om att bygga ett sjukhus i Bukavu, i stadsdelen Panzi. Det stod inte klart förrän 2004, även om verksamheten drog igång 1999, parallellt med bygget.
Det krig som startade i Kongo 1996, hindrade Marie och Urban från att resa dit, men från 2004 blev det årliga resor.
På vägen till Lemera landade de alltid i Bukavu och besökte Panzi och dr Mukwege som var sjukhuschef samt chef för CEPAC, kyrkans hälso- och sjukvårdsdepartement.
– Det var först 2015 som jag började arbeta mer konkret på Panzisjukhuset, med fokus på kvalitetsutveckling av förlossningsvården.
Det är delvis Maries förtjänst att det framöver ska byggas fem nya förlossningssalar på Panzi, anpassade för behoven i östra Kongo. Det började med ett testrum ämnat att skapa lugn och bygga bort stress där mammorna bland annat hade möjlighet att gå ut i naturen under värkarbetet.
– Vi har kunnat visa att det blir bättre resultat och att antalet som föder med kejsarsnitt har minskat.
Hon minns att Denis Mukwege, under tiden på Lemera, tyckte att Marie borde ägna mer tid på förlossningen och inte fokusera så mycket på helheten.
– Men i den vårdmodell som utvecklats av Denis Mukwege och som bedrivs på Panzi i dag, bland kvinnor som utsatts för sexuellt våld, så är en av hörnstenarna just kvinnoskolskonceptet.
Startat upp barnmorskeutbildning i Kongo
Marie har i alla år, både i Sverige och i Kongo, lyft barnmorskans roll och vikten av god mödra- och förlossningsvård. Och efter att Marie och en av hennes kollegor fick i uppdrag av svenska ambassadens biståndsenhet att utvärdera två barnmorskeutbildningar i Kongo, stod det klart att det behövdes en utbildning på universitetsnivå i landet, och vem var bäst lämpad för att implementera en sådan, om inte Marie. Hon erbjöds jobbet och arbetar nu 50 procent som professor i Sverige och 50 procent som professor och programansvarig för barnmorskeutbildningen vid UEA, Evangelical University in Africa, i Bukavu DR Kongo.
– Men att UEA, som har Panzi som universitetssjukhus, startade en barnmorskeutbildning är ett resultat av att jag tjatat i ganska många år om detta.
Läkarmissionen stöttar utbildningen
Barnmorskeutbildningen har sedan starten stöttats av Läkarmissionen, både planeringen av den, samt uppstart och genomförande. UEA är i dag en av Läkarmissionens partners, ett samarbete Marie varit inblandad i att få till. Den nya rollen innebär mycket jobb för Marie, alltifrån planering till att undervisa på franska, vilket har lett till en hel del träning i gränssättning.
– Även när jag är i Sverige står jag i ständig kontakt med mina kollegor i Kongo.
Och tack vare sin professorstitel lyssnar folk när hon pratar i dag.
– Som kvinna utan läkartitel hade det varit mycket svårt att bli hörd och lyssnad på. Jag är tydlig och rak som person, men hade inte kunnat leva ut min personlighet om jag inte hade varit professor.
Vad är det som har drivit dig att hålla på i över 40 år?
– Det har funnits perioder när jag känt att jag inte orkar mer, men vem ska då göra det jag gör? Jag har också från början känt att detta är något livslångt, inte bara ett projekt. Och alla beslut vi har fattat, om det så handlar om att köpa hus i Sverige, har vi hela tiden tagit det med tanke på vårt liv i Kongo.
Som det är nu tar hon och Urban en period i taget. Framtiden får utvisa hur länge de kommer resa fram och tillbaka för att arbeta.
– Just nu fokuserar jag på att den första kullen studenter ska ta examen som universitetsutbildade barnmorskor, säger Marie.
Är du intresserad att stötta vårt långsiktiga arbete? Månadsgivare är det som ger oss störst möjlighet att stödja projekt och verksamheter runt om i världen.
