Ebo sprider hopp i sudan

Med musiken som verktyg för Ebo Krdum en kamp för frihet och rättvisa i hans hemland Sudan.

Artisten och musikern Ebo Krdum kom 2010 som flykting från krigets Darfur i Sudan till Sverige. Livet i hemlandet blev till slut för farligt för honom. 

– Alla mina vänner som inte tog sig därifrån är döda i dag. Jag hade inte heller levt om jag hade varit kvar. 

Sudan är ett land med en konfliktfylld historia. Senast nu i år har stridigheter lett till att tusentals dött och att människor åter tvingats på flykt. Ebo Krdum växte upp i Darfur i västra Sudan, där väpnade strider pågått sedan 20 år tillbaka. Redan i unga år kämpade han i den proteströrelse som till slut fick den förra diktatorn, Omar al-Bashir, på fall. Hans aktivism ledde till att han stängdes av från universitet och blev illa behandlad. Regimen såg honom som rebell och revolutionär för att han rörde sig på gator och torg för att informera om det allvarliga läget.

– Vi ville göra folk medvetna om konflikten eftersom många inte hade tillgång till media. Men regimen skapade en dålig bild av oss och sa att vi ville förstöra landet, så min roll blev att möta människor, ansikte mot ansikte, och tala med dem. 

 

Ebo Krdum, 38 år, är musiker, artist och aktivist. Han bor utanför Stockholm, men är uppväxt i Darfur i Sudan och har nominerats till flera prestigefyllda musikpris. Han fick bland annat ta emot en Grammis 2022.

 

Vägen som Ebo och hans vänner valde för att nå folk gick via gatuteater och musik.

– Musik var effektivt för att nå folk snabbare. Om man pratar når man en del, men tar man fram ett instrument så blir det helt plötsligt intressant. Då stannar fler för att lyssna. 

Musik har varit en del av Ebos liv sen barnsben. Han är en självlärd musiker som synts mycket på Sveriges musikscener på senare år. Han har hyllats och tagit emot priser och utmärkelser, bland annat en grammis 2022 för Årets kompositör i kategorin Folk- & världsmusik. Hans texter handlar om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. 

– Jag inspireras av det jag ser omkring mig och hämtar mycket ur min barndom och det jag upplevde under folkmordet i Sudan. Och härifrån har jag möjlighet att skriva det som i hemlandet ses som rebellisk musik. 

Tack vare att teknologin gått framåt förs kampen nu på andra ställen än gatuhörn. Innan diktaturen störtades 2019 beskyllde regimen aktivister utomlands för att vara uppviglare som ville krossa hemlandet. För när folk använder Facebook, WhatsApp och diskussionsforum online för att sprida information, kan regimen inte ta någon tillfånga, eftersom de kan befinna sig i andra delar av världen. Som Ebo.

 

Hans kamp sker i dag via nätet och olika grupper på sociala medier och självklart genom hans musik. Därför kan han inte återvända hem, för han skulle aldrig komma levande därifrån.

– Jag var tillbaka 2016, innan jag släppte min musik, och fick skriva på ett sekretessavtal för att de skulle kunna kontrollera mig. Det var många platser jag inte fick besöka och när jag var hos min familj i Darfur var det flera som höll koll på mig. Man vet vilka som är lojala mot regimen och de rörde sig där jag var och väntade på att jag skulle göra något fel. Det som hindrade dem från att haffa mig var att jag var svensk medborgare.

Har detta att din musik uppmärksammats här, hjälpt dig att sätta ljus på ditt land?

– Jättemycket. En del som hört om mina priser har googlat mitt namn och fått mer information. 

– Och landsmän som inte skulle lyssnat på mig för några år sen, gör det i dag, när de förstår att jag vill se mitt land helt. Jag tycker det är fint att folk blir medvetna om vad som händer. Att bara veta kan vara nyckeln till att något händer längre fram. 

 

Sudan är Läkarmissionens största insatsland och vi har haft flera samarbeten med Ebo. Bland annat som musiker vid förra årets stämma. Han var också en av initiativtagarna till Stand for Sudan, en insamlingsgala till förmån för Sudan, som hölls på Nalen i Stockholm. 

Vad betyder sådana samarbeten för dig?

– Det är som ett drivmedel. Det ger mig hopp och en känsla av att jag inte är ensam. På en internationell nivå är det ett plus för global solidaritet att det finns organisationer som jobbar för andra i världen. 

Dagens allvarliga läge i Sudan eskalerade efter att de drabbades av en ny militärkupp 2021, då hundratusentals flydde och hjälporganisationer kallade hem sin personal. 

– Situationen är utom kontroll och det finns ingen lösning så länge det bara handlar om makt. Men när folk frågar mig hur man kan hjälpa till, brukar jag säga att man ska stötta dem som flyr och ge medicinsk hjälp till de skadade. Och för att hjälpen ska nå fram, ska man stödja organisationer som exempelvis Läkarmissionen som har personal på plats. Det garanterar leveransen.  

Therese hedlund